onsdag, september 13, 2006

Livets ord

Jag är uppriktigt ledsen. Jag är besvärad. Jag lider samvetskval. Jag driver mig själv till vansinne. Jag försöker gå av mig ångesten som kommer med mörkret. Det går inte. Natten finns där ändå och rummet blir inte större. Jag går en runda till. Det hjälper inte. Varken de tekniska problemen, ångesten eller det ständigt dåliga samvetet försvinner. Jag har legat i lera vid sidan av små skogsvägar och gråtit och satt mitt hopp till en Gud som inte finns. Jag har satt mitt hopp till förtroliga samtal med Hans Majestät Konungen, västvärldens Dala i Lama. Jag har sökt på gula sidorna efter jourhavande regent, jag fann en tom sida. Jag vände mig då till hovet och sökte kunglig audiens, jag blev nekad. Min desperation har lett mig till att bosätta mig i Skagerack, det fungerade inte alls, kommunikationerna var urusla. Jag har försökt ge Göran Persson rätt genom att locka hit sociala turister från Polen. Jag har hungerstrejkat för djurens skyldigheter. Jag har sökt stipendiepengar för att kunna undersöka de lokala variationerna när det gäller fastighetsägares attityd till att ta hand om liket och städa upp när man har råkat ha ihjäl någon i tvättstugan eller andra gemensamma utrymmen i hyreshus. Jag har mötts med tystnad. Jag har golvat en och annan avdankad gammal boxare. Jag har sökt visum till Kina i syfte att försöka tjäna en hacka genom att sälja några mindre vitala organ på svarta marknaden, återigen blev jag nekad. Jag har sökt frälsning hos Ulf Ekman. Jag har förslavat tusentals negrer, lämnat ut fler balter än det här landet har kunnat uppbringa, gasat ihjäl så många judar att jag förvånas över att Hitler inte återuppstått (eller åtminstone dragit lite lätt på smilbanden och gjort tummen upp).

Jag blev lurad, grundlurad. Jag hade ingen bundsförvant. Vi sågs, gick och käkade en bit för att tala om mitt fall och dess fortskridande. Mitt fall var inte hans fall, han hade fallit för mig. Han ville ha mig. Han förstod sig fortfarande inte på grunderna i demokratin, han förstod sig på sin egen kropp. Han ville förstå min. Jag sa nej tack och gick.

/JJ


* * *
Andra bloggar om: , , , , , , , , intressant!