torsdag, september 14, 2006

FN-styrka till Sverige!

Insåg i dag att det bara finns en väg kvar att gå, en väg som borde ha beträtts mycket tidigare. Jag har därför idag skrivit brev till FNs generalsekreterare Kofi Annan och EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso och förklarat behovet av valobservatörer vid det svenska valet nu på söndag. Jag formulerade mig exakt likadant i båda breven. Jag väljer att här publicera brevet till Kofi Annan.

Dear Mr. Secretary-General Kofi A. Annan

I am a citizen of Sweden. On sunday the 17th of september it is the election day in Sweden. I am writing to you in a very urgent matter. A couple of weeks ago I got my voting card, I decided to vote in advance. I thought that it would be the best way to vote the first day in case of me being dead on the election day. If I would find out that I did vote in a wrong political ideology I could vote again. But!!! When I voted they stole my voting card! Later I realized this was not a coincidence.

I have been doing a lot of investigations about 'dead votes' in the last months and the authorities of the swedish society do not like this. They are trying to dispose of me and the first step was to steal my voting card.

Right now Sweden is in a very critical situation. The only way to try to secure that the swedish eclection is performed in some kind of a democratic spirit is for you to immediately send election observers to Sweden.

/Jeweler Jacobson (JJ)





* * *
Andra bloggar om: , , , , , , , , intressant!

onsdag, september 13, 2006

Livets ord

Jag är uppriktigt ledsen. Jag är besvärad. Jag lider samvetskval. Jag driver mig själv till vansinne. Jag försöker gå av mig ångesten som kommer med mörkret. Det går inte. Natten finns där ändå och rummet blir inte större. Jag går en runda till. Det hjälper inte. Varken de tekniska problemen, ångesten eller det ständigt dåliga samvetet försvinner. Jag har legat i lera vid sidan av små skogsvägar och gråtit och satt mitt hopp till en Gud som inte finns. Jag har satt mitt hopp till förtroliga samtal med Hans Majestät Konungen, västvärldens Dala i Lama. Jag har sökt på gula sidorna efter jourhavande regent, jag fann en tom sida. Jag vände mig då till hovet och sökte kunglig audiens, jag blev nekad. Min desperation har lett mig till att bosätta mig i Skagerack, det fungerade inte alls, kommunikationerna var urusla. Jag har försökt ge Göran Persson rätt genom att locka hit sociala turister från Polen. Jag har hungerstrejkat för djurens skyldigheter. Jag har sökt stipendiepengar för att kunna undersöka de lokala variationerna när det gäller fastighetsägares attityd till att ta hand om liket och städa upp när man har råkat ha ihjäl någon i tvättstugan eller andra gemensamma utrymmen i hyreshus. Jag har mötts med tystnad. Jag har golvat en och annan avdankad gammal boxare. Jag har sökt visum till Kina i syfte att försöka tjäna en hacka genom att sälja några mindre vitala organ på svarta marknaden, återigen blev jag nekad. Jag har sökt frälsning hos Ulf Ekman. Jag har förslavat tusentals negrer, lämnat ut fler balter än det här landet har kunnat uppbringa, gasat ihjäl så många judar att jag förvånas över att Hitler inte återuppstått (eller åtminstone dragit lite lätt på smilbanden och gjort tummen upp).

Jag blev lurad, grundlurad. Jag hade ingen bundsförvant. Vi sågs, gick och käkade en bit för att tala om mitt fall och dess fortskridande. Mitt fall var inte hans fall, han hade fallit för mig. Han ville ha mig. Han förstod sig fortfarande inte på grunderna i demokratin, han förstod sig på sin egen kropp. Han ville förstå min. Jag sa nej tack och gick.

/JJ


* * *
Andra bloggar om: , , , , , , , , intressant!

lördag, september 09, 2006

TV

Åkte ner på stan vid elvatiden för att köpa ett par strumpor av en sort som är allt för lätt att tycka om. Vagnen är fullständigt nerlusad med valreklam från miljonärerna. Jag frågade mannen jämte mig vad han visste om dem, han svarade att de har ett eget program på femman. Vad jag vet så är det det första partiet i landet som köpt egen programtid, förvisso sker det i en lätt marginaliserad kanal, men det är en omstöpning av det politiska fältet som kommer att få stora konsekvenser i framtida valrörelser.

Programmet går tydligen ut på att man i dokusåpans skepnad rangordnar de personer som ska stå på valsedlarna. När man åker ut så får man en miljon att spendera på en personvalskampanj. Man sänder ett program om dagen fram till och med 16 september, på valdagen sänds ett specialprogram. Det här är allt jag lyckats ta reda på, har ingen aning om något partiprogram (om det nu finns något). Det finns dock något som säger mig att det inte är ett parti i klassisk mening utan snarare en paraplyorganisation där medlemmarna kan ha ganska vitt spridda uppfattningar i en rad frågor.

/JJ

* * *
Andra bloggar om: , , , , , , , , intressant!

fredag, september 08, 2006

Fundament

Lite utöver det vanliga, bör jag säga, unnade jag mig att tilltala en österrikare på Bishop's arms tidigare ikväll. Han stod helt utan anspråk och uppskattade en "local beer". Ur ett perspektiv var jag inte det minsta förvånad då han var influgen från Wien för ett par dagar sedan enbart för en läkarstämmas skull. Min kompis kom och der Wiener sänkte sin Dugges bitter och gick. Det talar sitt tydliga språk.

Jag var nere i Nordstan på lunchen och la märke till att man snitslat banan till vallokalen. När man kommer fram till mitten av Nordstan så delar sig snitslingen på var sin sida om turistkuren. Jag går till höger och ser att man försöker locka mig åt fel håll med en juvelerarbutik till höger in i femmanhuset (hur lågt kan man sjunka?), jag gick naturligtvis inte på det. Inne i lokalen stannade jag upp och kände in stämningen. Det var lite för mycket folk för att jag skulle vilja ta upp en diskussion om vad som hänt mig. Jag kunde inte med att störa det uppemot tjoget medborgare som gjorde sitt val. Jag njöt av denna fridfulla stund fylld av eftertänksamhet, tvivel, rivalitet, fackkunskap och förväntan. Oförvanskad skönhet. Oförvanskad renhet.

En medborgare, en röst (drömmen om att tiden då folket fördes bakom ljuset med bröd och skådespel vore förbi). Om det ändå vore så enkelt.

/JJ






* * *
Andra bloggar om: , , , , , , , , intressant!

torsdag, september 07, 2006

Ansvarsfördelning

Utfrågning av Leijonborg. Inte ett ord om det pågående valfusket! Folkpartiet säger sig vilja bekämpa fusket i samhället och här har han en timma på bästa sändningstid i SVT och han nämner inte ett ord om detta. Trovärdigheten är noll. Kunde någon skam skymtas? Nej. Tragik.

Min polisman hörde av sig idag. Han påstår att mitt fall nu är känt och att ett par av de få idealister som finns inom statsapparaten har intreserat sig för fallet. Jag bör kunna se konkreta resultat i början på nästa vecka. Han skulle få mer information på lördag eftermiddag och har föreslagit att vi ses lördag kväll för att diskutera "hur jag vill gå vidare" som han uttryckte det.

Nu ska huvuden rulla. Det här kommer få avgörande effekter på valutgången. Vet ännu inte åt vilket håll. Det som skrämmer mig är att jag misstänker att i princip alla de etablerade partierna är inblandade. Detta får med allra största sannolikhet till följd att en stor del av väljarkåren vänder sig från dessa partier och rör sig ut bland allehanda missnöjespartier, Sverigedemokraterna, Skånepartiet och liknande. I värsta fall (och jag tar det inte för helt otroligt) kommer vi att sitta med ett uttalat nazistparti i riksdagen. Är sanningen värd detta pris? Är jag beredd att på mina axlar bära skulden för att Sverige blir ett nazistiskt idealsamhälle? Jag vet inte, men låt mig ställa en motfråga: är det mitt fel att på ett rent intellektuellt plan är 90 precent av de röster som avges 'döda röster'?

Är jag beredd att som tack för att jag öppnat upp vägen till makten för nazisterna ta ett skott i nacken för att sedan dumpas i Nordsjön?

Jag är beredd att stå till svars för detta och mer. Jag är beredd att betala sanningens pris för jag vet att när vi nått botten kommer ett antal av er därute att ta vid där mitt arbete slutade och i juvelerarens namn och anda bygga ett nytt samhälle.

/JJ

* * *
Andra bloggar om: , , , , , , ,, intressant!

onsdag, september 06, 2006

Ett möte

På vägen till jobbet idag sa en kvinna till mig: du är ett kvitto. Sen gick hon. Hon gick inte fort, hon sprang inte, hon lufsade. Det finns inget mer att säga om hennes lufsande. Jag kan inte säga att hon lufsade som om hon visste, av illvilja, kärvänligt eller av hyfs. Det var lufs av renaste sort (dvs en arketypisk lufs). För övrigt - vem lufsar nuförtiden? Jag slutade bry mig.

Jag kan inte hålla med om att jag är ett kvitto, däremot kan jag se mig som ett kvitto på något. Eller: jag är något av ett kvitto. Eller ännu hellre: jag är något av ett kvitto på något. Jag vill inte vara. Jag har blivit. Jag har tvingats bli. Och nu är jag. Jag svär mig fri från inblandning i detta. Min skuld finns inte.

/JJ

* * *
Andra bloggar om: , , , , , , , intressant!

tisdag, september 05, 2006

Paus

Jag har idag bestämt mig för att låta min bundsförvant vid göteborgspolisen ta hand om mitt fall den närmsta tiden. Jag kommer därför att undvika alla former av konfrontationer med myndigheter och övriga delar av statsmakten (i själva verket kommer jag att undvika all form av kontakt, förutom med min polisman). Just nu sköts mitt fall bäst från insidan.

Det kan synas märkligt att jag fått ett så stort förtroende för polismannen efter gårdagens korta möte. Jag kan inte göra annat än instämma. Jag ber om ursäkt om ni tycker att jag upprepar mig en aning från gårdagen, men jag känner att det är nödvändigt för att ni ska kunna förstå mitt handlande den kommande tiden.

Igår när jag gjorde min anmälan så var den första reaktionen jag fick att det inte tycktes behövas utan att jag om jag bara skaffade "ett nytt röstkort så skulle det nog lösa sig till allas bästa". Detta var naturligtvis ett bakslag, samtidigt var det ett bevis för vilken rättskaffens och förnuftets man han var

Förklaringen till hans första reaktion var den att han inte på något vis ställer upp på att slösa med våra gemensamma medel (man bör komma ihåg att han i det här skedet inte är speciellt insatt i våra vallagar och därför inte ser allvaret i det brott som begåtts och den symbolik som ligger i fallet), detta upskattar jag mycket. När jag så orienterat honom i en del grundläggande demokratiteori, våra vallagar och Haijbyaffären (detta bara för att ge en vink om hur statsapparaten hanterar för dem obehagliga personer), insåg han snabbt allvaret i situationen, bad om ursäkt för sin tidigare, som han kallade det, ignorans och tog mig i hand och sa: nu kör vi!

Jag berättade återigen vad som hänt häromdagen och han fyllde i en anmälan. Från det att han började se sammanhangen i de övergrepp som jag drabbats av såg jag en förväntan och lyster i hans ögon som bara kunde tyda på att han var fångad av mitt fall. Äntligen en man som står upp för den lilla mannen!

I eventuella kommande kontakter med representanter för statsapparaten kommer jag att yrka på att få hålla mig med ett medborgarvittne, men som jag nämnde i inledningen så kommer jag att ligga lågt med dessa kontakter ett tag framöver.

/JJ

* * *
Andra bloggar om: , , , , , , , intressant!

måndag, september 04, 2006

En ny vän

Efter att ha sovit på gårdagens skandal bestämde jag mig för att avvakta med min polisanmälan, ge henne en chans till förklaring och återlämnande. Jag ringde dock valmyndigheten på förmiddagen och förklarade min situation. Ingen förståelse som helst från deras sida, efter att ha pratat med fyra olika reprensentanter för myndigheten kan jag bara konstatera att den genomsyras av inkomptetens.

Jag har i efterhand kommit på att jag gjorde ett stort misstag i kontakten med valmyndigheten, jag presenterade mig med mitt fulla namn och personnummer. Om det nu är som jag misstänker att mina undersökningar av de så kallade döda rösterna skarpt ogillas av många inlytelserika personer i vårt samhälle, så blir mitt misslyckade kontaktförsök betyligt mer begripligt. De har naturligtvis blivit insatta i fallet och fått vissa förhållningsorder - juveleraren ska ignoreras. Mina höga tankar om denna myndighet som så att säga ska vara en demokratins beskyddare har fått sig en rejäl knäck.

Trots detta höll jag mig lugn och avvaktade med polisanmälan. Efter jobbet gick jag ner till stadsbiblioteket och gav dem en chans till. Samma visa som igår. Möttes med nedvärderande leenden och förklaringar av hur det här med val fungerar. Jag måste säga att jag imponeras av mig själv med tanke på det lugn jag behöll trots den uppvisning i översittarattityd som jag utsattes för. När de efter en halvtimmas diskussioner bad mig gå och jag vägrade hotade de med att kalla på polis. Gör det, sa jag med en sådan självklarhet att de snabbt ångrade sig och började göra vissa medgivanden av typen att visst kunde jag ha tappat mitt röstkort i lokalen och så vidare, men de hade inte hittat något och om de skulle göra det så skulle de höra av sig. Jag sa tack och tog en taxi till polisen.

Jag fick vänta en stund innan jag blev hänvisad till ett rum där jag kunde göra en anmälan. Jag förklarade situationen och polismannen skrev. Han insåg naturligtvis inte allvaret i situationen utan tyckte att det var väl bara att skaffa ett nytt röstkort så skulle det nog lösa sig till allas bästa. Jag vägrade gå med på detta och visade prov på en oerhörd styrka när jag tvingade honom att ta emot min anmälan och dessutom övertyga honom om att han genast borde kontakta rikskrim och JO. Jag måste ha gjort ett stort intryck; när vi skildes åt bad han om ursäkt, önskade mig lycka till och lovade att hjälpa till att rensa upp i den svenska rättsrötan.

Vad är miljonärerna för parti? Jag har sett deras valaffischer överallt idag. Jag har aldrig hört talas om dem, trodde jag hade koll.

/JJ

* * *
Andra bloggar om: , , , , , , , intressant!

söndag, september 03, 2006

Skändad

Gick och plockade lite i lägenheten i förmiddags, gick igenom veckans post, slängde papper och sparade en del. Gick igenom högen med papper som skulle sparas och kunde inte hitta mitt röstkort. Letade igenom hela lägenheten tre gånger, fann inget. Gick igenom gårdagen steg för steg baklänges för att komma på när och var jag tappat kortet.

Kom till sist på att jag glömde kortet när jag röstade, jag lämnade in röstkort och körkort, men fick bara tillbaka körkortet. Tog vagnen till biblioteket, kollade först att körkortet var med så att det inte skulle bli några problem med min identitet.

Personalen förstod inte mitt problem. Jag kunde omöjligen ha glömt mitt röstkort hos dem. Jag förklarade igen för dem att jag varit där och röstat igår och måste ha glömt röstkortet hos dem. De förklarade att jag inte hade glömt kortet utan att de konsfiskerat det! De ville inte säga varför, det enda de upprepade gång på gång var att det var så det skulle gå till. Det var alltså helt i sin ordning att stjäla mitt röstkort. Jag undrade om det hade något att göra med specialarrangemanget som jag bad om igår. Det spelade inte in påstods det. Kan det ha något att göra med att jag börjat rota i det här med döda röster? Jag får en allt större känsla av att jag har träffat en för många mycket känslig punkt. Mina undersökningar kommer att fortsätta och resultatet av dem kommer att publiceras här.

Jag ska kunna rösta på valdagen igen sa de till mig, men jag kunde bara förtidsrösta en gång. Varför läggs denna begränsning på mig? Imorgon blir det till att ringa till valmyndigheten och reda ut det här från grunden. Kommer också att göra en polisnmälan mot den person som stal mitt röstkort. Jag antar att vederbörande kommer att få ett kännbart straff då terrorbrott och andra brott som anses slå mot demokratin i sig brukar straffas hårdare.

/JJ

* * *
Andra bloggar om: , , , intressant!

lördag, september 02, 2006

Nu har det hänt.

Jaaa!

Belsutade mig imorse. Redan innan frukost var valet gjort. Lite yoghurt och två skivor bröd. Vagnen till stadsbiblioteket. Inte någon rusning direkt.

Jag pratar lite med personalen, de tycker det går bra, det kommer lite folk då och då. Plockar på mig lite blandade sedlar, kuvert och ställer mig bakom en skärm. Känner en lätt tvekan, som jag ignorerar (ändrar jag mig kan jag ju gå och rösta redan imorgon) , gör mitt val och går fram för att avge min röst.

Det är en person före mig så jag får vänta. Grubblet kommer över mig, la jag verkligen rätt sedlar i kuverten? Jag stod ju med pennan i hand för att eventuellt personrösta. Ritade jag inte en stor svastika på en blank sedel och la i ett av kuverten? Jag slänger kuverten, går ut och tar lite luft, fem minuter senare är jag tillbaka. Plockar nu bara med mig de sedlar som jag ska lägga i kuverten, jag skippar dimridåerna. Jag ber personalen att ta bort eventuella pennor från båsen en stund. De är mycket tveksamma till detta, men ger efter mycket vädjan med sig. Jag ställer mig snabbt bakom en av skärmarna, stoppar sedlar i kuverten, klistrar igen, hastar fram till personalen och lämnar fram körkort och röstkort.

Det känns mycket bra, jag har uppfyllt min demokratiska skyldighet. Jag spårade inte ur i mitt val, och skulle jag ändra mig så har jag gått om tid att ordna upp det hela på.

/JJ

fredag, september 01, 2006

Nej!

Inte idag heller. Det sket sig ordentligt; kommer inte att nämna mer om det. Snart är det nog, det är dags att få ett helt nytt perspektiv. Nya mål, nya intryck, nya INFALL! Glöm den gamla allergin, i brist på annat skaffa en ny. Allt är bättre än det här. Vägs ände är nådd. Kanske infiltrera en brukshundsklubb. Det är en gammal tanke som har dykt upp de senaste åren när jag kört fast. Trots att jag är en hundskeptiker i Strindbergs anda har jag tänkt mig att bli medlem i en brukshundsklubb (naturligtvis utan att skaffa hund), jag går dit och hävdar att jag skaffat en liten valp av diffus art. Jag dyker upp ett par kvällar i veckan och snackar om allt den lilla jycken tar sig för, jämför med de andra hundarna i klubben och ser hur långt man kan ta det. Vad vinner man på detta? Inget i det långa loppet, men förhoppningsvis en stunds tillfredsställelse (OBS! endast för stunden), ungefär som att springa och förtidsrösta för sakens skull.

Jag kan inte förstå vad jag propagerat för de senaste dagarna, springa och rösta bara för sakens skull och det så tidigt som möjigt utan att på allvar veta var rösten ska läggas. Ruljans för ruljansens skull, låta lotten avgöra. Varför? Utveckla lottsystem med inbyggda spänningsmoment. Skulle bara fattas att man valt in ett nasseparti för att verkligen sätta allt på sin spets.

Jag var var där inatt, jag hade en lott som jag skrivit NSDAP på, de vann kvalomgången. Jag fortsatte med utslagningen i ordinarie lottdragning. När endast Folkpartiet, Centern och nassarna fanns kvar fick jag kalla fötter. Feghet eller självbevarelsedrift?

/JJ